Det finns en till sak jag vill lägga till med anledning av de senaste årens "utveckling". SVANSANSETTNINGEN och svansföringen. Fler och fler Vizslor har nu mera alldeles för hög svansansettning och svansföring. Detta enligt standarden är ett diskvalificerande fel. Trots det får dessa hundar CAC, CACIB, Championat över hela världen. Den höga svansföringen är mycket otypiskt för vizslan. Enligt standarden ska vizslans svans var lågtansatt och får aldrig bäras över ryggens linje. Ändå har dessa hundar svansar som foxterrier, speciellt synligt när de rör sig. Några hävdar att det är så endast på grund av att svansarna inte är kuperade, vilket är ett helt fel påstående. Om svansansettningen är för hög kan svansen ej bäras på ett rastypiskt, korrekt sätt, oavsett hur lång svansen är. För hög svansansettning är ett genetiskt fel och mycket dominant ärftlig.

Avel – enkel eller komplicerad?

Vad skulle kunna vara enklare än att föda upp hundar? Låt två hundar para sig och efter 60-63 dygn får du en kull med valpar, efter 8-10 veckor har du sålt valparna och alla är glada.

Är det verkligen så?

Först och främst måste du komma ihåg att du har ett enormt ansvar gentemot de som köper valp av dig. I 12-14 år.

Varför? För det är var du som bestämde att dessa valpar skall födas och det var du som sålde dom.

Du måste göra allt som står I din makt för att försäkra dig om att du gör ditt bästa när du föder upp valparna, om du vill ha rent samvete.

Om du inte gör det, är du ingen ansvarsfull uppfödare, bara en hundtillverkande försäljare, och folk kommer att fölora bland annat respekten för dig.

Att du gillar din egen hund och även skaffar de erforderliga meriterna för avel, räcker inte. Officiellt har du uppfyllt ditt lands kennelklubbs regler, du får stamtavla till dina valpar, men har du verkligen gjort dina valpköpare glada även när deras av dig köpta hund är vuxen? Det är inte kul alls när en besviken och arg valpköpare känner sig lurad och kontaktar dig, kräver att du tar ditt ansvar, betala tillbaka köpesumman eller en del av den, ta tillbaka hunden, eller vad de nu kan tänkas vilja av dig som är uppfödare av deras felaktiga hund. Utöver det finns även andra synpunkter att beakta: din felaktiga hund kan gå vidare i avel och sprida de dåliga generna. Kan du då hålla ditt huvud högt och påstå att du bidrog med något gott till din ras?

För att föda upp måste du ha mycket stor kunskap om rasen du tänker föda upp. Du ska inte bara kunna standarden och de rasspecifika egenskaperna, men även känna till de olika genetiska linjerna, förfäderna till hundarna du ska avla på. Om du inte har den kunskapen, måste du be om hjälp av någon som har lång erfarenhet och har bevisat genom sina hundar att hon/han har fött upp rastypiska, bra hundar och verkligen kan rasen.

När du parar två hundar, parar du även deras mor, far, mor- och farföräldrar och hela bunten bakom de hundarna. Så väl de bra egenskaperna som de dåliga – de flesta – kommer tillbaka i andra generationen. Det är därför det är så oerhört viktigt att känna till hundarna bakom de du vill avla på. Det är långt ifrån tillräckligt att du gillar din hund, att den har vunnit titlar, tävlingar eller har HD A. Två till synes bra hundar kan också få oacceptabla avkommor.

Det vill slå tillbaka på dem som köper valparna. Det blir den nya ägaren som blir ledsen och besviken, eller kanske måste spendera mycket pengar på veterinär och i värsta fall även avliva hunden.

Folk skryter ofta om sin hunds utställningsmeriter. Ofta finns det endast få vizslor på en utstälning (lätt att vinna) och domaren har ingen aning om hur en vizsla skall se ut eller uppföre sig. Häftiga titlar är värdelösa. Men människorna ofta beundrar dem och annonserar ut sina hundar eller sina valpar som av fantastisk kvalitet enkom på grund av antingen en eller båda föräldrarna har utställningstitlar. Många använder hundar som är högt utställningsmeriterade oavsett hur hunden ser ut eller vilket temperament den har. Bry dig inte om titlar, titta bara på hunden och dess förfäder, stamtavla, lär känna den innan du bestämmer dig om den är värd att avla på.

Ungersk vizsla  – som alla andra raser – har speciella egenskaper som gör dem till just ungersk vizsla. Om man inte känner till dessa speciella egenskaperna kan man lika gärna föda upp blandrashundar, de blir lika gulliga och bra som renrasiga.

Det finns några speciela egenskaper för korthårig ungersk vizsla man måste känna till och känna igen.

En äkta vizsla måste ha det utseendet, som beskrivs i rasstandarden, det typiska vizsla-temperamentet och de typiska vizsla jaktegenskaperna. Bara om alla de tre kriterierna är uppfyllda i en hund är den hunden en ungersk vizsla.

Utseendet:

Det första man ser är färgen.

Det som står i den ungerska rasstandarden om färgen är att färgen är “zsemlesárga och dess olika nyanser”, vilket betyder småfranskagul och dess olika nyanser. Detta vill jag poängtera extra noga eftersom fler och fler bruna eller röda hundar som kallas för ungersk vizsla dyker upp på marknaden. Tyvärr den engelska översättningen av standarden innehåller fel bl a vad det gäller färgen. Det står att färgen är “russet gold” vilket är absolut inte den korrekta översättningen av den ungerska färgbenämningen.

Pälsen är alltid kort och slät.

Sen har vi bakbenen:

Bakbensvinklarna skall vara medel inte extrema, som några av de andra fågelhundarna, ett faktum som tyvärr många domare i dag inte ens vet eller helt bortser ifrån.

Huvudet och uttrycket för den ungerska vizslan är också väldigt speciellt för rasen:

Deras huvud är alldeles speciellt ädelt med väldigt för rasen typiska mycket intelligenta, mänskliga ögon, blicken är mild och snäll. De pratar med sina ögon, det är sådan markant skillnad mot andra hundraser. Huvudets linjer skall vara mjuka, avrundade överallt, det skall inte finnas någon kantighet och skarpa linjer någonstans, ingenting som det här:

Nospartiet skall aldrig vara spetsig.

Vizsla skall vara en elegant med stark hund. Ja, vad menas då med detta? Den skall inte vara stark som en Rottweiler och inte heller så finlemmad och smal som en Whippet eller Greyhound. Kroppen är mycket välbalanserad, rak, horisontell rygglinje, lågt ansatt svans som aldrig skall bäras över ryggens linje, runda tassar. Även här skall alla linjer vara avrundade, inga hårda, vassa linjer och inga överdrivna vinklar.

Jag ska illustrera vizslor som är bra och de som är dåliga (inte motsvarar standarden), samt bra och dåliga huvud och uttryck med bilder och några kommentarer i hopp om att bilderna gör det lättare att förstå hur rasen skall se ut.

Hundarna är anonyma, medvetet, eftersom det viktiga är inte vilka de är och var de kommer ifrån, utan endast att bilderna jämförs med standarden.

 Rastypisk, bra hane

Det här är en vacker ungersk vizsla hane, styrka och elegans i harmoni, rak rygglinje, bra vinklar fram och bak, bra bröstkorg, svansansättning och svansföring, ädelt huvud, rastypiskt uttryck och vacker färg.

Rastypisk, bra tik

Vacker tik med horisontell, rak rygg, rastypiskt, ädelt huvud och uttryck, bra vinklar fram och bak, vacker färg.

Icke rastypisk, dålig hane

Bara färgen är diskvalificerande för denna mörk mahogny röda hane. Hans huvud är för tung, oädel, rygglinjen är sluttande, inte rak, bakbensvinklarna är fruktansvärda, överdrivna, svansen för högt ansatt och buren.

Icke rastypisk, dålig tik

Ett exempel på alltigenom felaktig typ av tik. Mahogny röd färg, kantigt, oproportionerligt huvud med för smalt nosparti, icke ratypiskt uttryck, för knappa vinklar fram, för högställd, svansen är på tok för högt ansatt och buren.

Jag hoppas innerligt att alla blir ledsna och förfärade av att se bilderna på de fula hundarna, 

vilka är registrerade som ungersk vizsla.