Korthårig ungersk vizsla - rasbeskrivning

Först vill jag presentera mig. Så man förstår varför just jag skriver om ungersk vizsla.

Mitt namn är Katalin Poór. Jag är född och uppväxt i Ungern, Budapest. I hela mitt liv, och det är minsann 55 år nu (2010), har jag levt med korthåriga ungerska vizslor. 

Den första vizslan jag minns var Belle, kullsyster till den mycket berömde film-Fickó, som spelade in två långfilmer (Cimborák: Hegyen-völgyön, Nádi szélben). Belle var en fantastisk, underbar vizsla lady. Hon tog hand om det lilla barnet jag var då med det enorma tålamodet och kärleken som är så typisk för ungersk vizsla.

Min första egna vizsla, Mátai Cudar, fick jag 1967, när jag var 12 år.  

I hela mitt liv har jag varit hängiven den korthåriga ungerska vizslan, mitt livs stora kärlek.

Vizsla för mig är som luft för andra. Livsnödvändigt.

 

Korthårig ungersk vizsla 

Jag vill börja med det en ungersk uppfödare skrev om vizsla, för bättre skulle jag inte kunna uttrycka det själv:

 

"Den ungerska vizslan höjer sig över de andra hundarna inte bara genom sin exeptionella intelligens, utan även genom sin underbart fina kontakt till människor, sin tjänstvillighet och lydighet. Vizslan lär sig nästan av sig själv, suger åt sig kunskap, är lycklig om han får arbeta med mig och för mig, är nöjd av en klapp från mig, ser mig alltid rakt in i ögonen, för även med blicken söker han kontakten."

 

 

"En vizsla är ingen hund, det är en vizsla."

                                                                                                 Ungerskt ordspråk

 

Den ungerska adelns korthåriga, gula jakthund har funnits i många århundraden. Det finns endast sägner om dess utveckling och historia, inga belägg. På vissa ställen kan man läsa om att den blandades med sloughin, men det är bara nåt som någon har fått för sig. Det man vet är att ungrarnas korthåriga, gula all round jakthund kom med ungrarna från Uralbergen till nuvarande Ungern på 800-talet och att på 1400-1500-talet korsades turkarnas gula jakthund i vizslan, eftersom turkarna ockuperade Ungern då.

Den första skriftliga beskrivningen av vizsla kommer från 1500-talet.

Ungersk vizsla är väldens mest mångsidiga och mest lätthanterliga jakthund. Den arbetar lika bra på fält, i skog som i vatten. 
I den ungerska standarden står det om färgen att den ska vara "zsemlesárga", vilket betyder småfranska-gul. Jag vill poängtera det i dessa tider då allt fler mörkbruna och röda hundar – som kallas för vizsla - dyker upp.
Jag vill även slå ett slag för bakbensvinklarna som ska vara moderata och inte övervinklade som t ex på schäfrar, vilket tyvärr inte många domare vet eller beaktar.
Vad är nackdelen med vizslan? Jag börjar med det, eftersom det är vad de flesta frågar efter. Enligt min erfarenhet finns det två saker som folk kan uppfatta som besvärliga. Den ena är att vizslan hoppar upp på folk av glädje, det andra att de är matglada. Jag ville inte vara ofin och skriva att de stjäl som korpar. En valp som hoppar är det ingen som tar illa vid sig, men vizslan blir cirka 60 centimeter hög runt 25 kilo och alla är inte lika glada i att en sådan hund kommer farande och ska slicka en på ansiktet. Speciellt besvärande kan det vara om det är regnigt eller slaskigt ute. För att vara ärlig, har jag faktiskt sett vizslor som inte hoppade, men jag har aldrig ens försökt dressera mina till det. Så fråga inte mig om råd angående just det.

Vizsla, som apporterande jakthundar letar ofta reda på nånting att ha i munnen när de blir glada.

De tar gärna ens hand. De håller handen mellan sina tänder så fint att man knappt känner det. Jag har fått frågan om detta är ett tecken på aggressivitet. Det är det inte, tvärtom, tecken på tillgivenhet. Så länge taget är mjukt, naturligtvis. Hugger hunden en i handen hårt är det en helt annan sak.
Varför älskar jag ungersk vizsla?

För att de är stabila, lugna, trevliga, vänliga, vackra, kloka, otroligt lätta att ha att göra med, umgås med, och saknar dominans mot människan.

För att de inte är jaktidioter, för att de inte är vaktiga men när det gäller försvarar sin familj med sitt liv.

För att de har kort sökvidd, aldrig rymmer, för att de har en otroligt mjuk käft när de apporterar, för att de älskar och beskyddar allt smått.

För att jag känner mig trygg och lycklig i deras sällskap.

För att de vill sova i sängen under täcket, helst på armen.

För att de är lika fina familjehundar som jakthundar.

För att de förstår av en viskning. Vi i Ungern brukar säga att man kommenderar inte en ungersk vizsla, den ber man. 
Visst kan man förstöra en vizsla också. Sätt den i en hundgård dygnet runt, lägg den på rygg för att visa att du bestämmer, dominera över den, utöva tvångsapporteringsmetod på den, var hård mot den är några helt säkra "metoder" för att få osäker, otrygg vizsla.
Alla röda och rödbruna hundar med hängande öron är inte riktiga vizslor, även om det står i deras stamtavla. Alla beter sig inte eller ser inte ut som en riktig vizsla skall. Men det är inte rasbeskrivningens fel, utan ett misslyckande av uppfödaren till just den/dem hundarna. Som inte skall accepteras. Accepterar man dem förlorar man den underbara rasen som den gula ungerska vizslan är.