Korthårig ungersk vizsla FCI standard

FCI standard nr 57/D

Av FCIs Standard Kommitté godkänd modifiering

Översatt direkt från ungerska av Katalin Poór © med anledning av felen i den svenska standarden
Får icke användas utan översättarens medgivande

Hemland:
Ungern
Den ursprungliga standarden godkändes:
1936

Användningsområde:
Vizslan är en jakthund som kan användas mångsidigt. På fält, i skog, i vatten måste den vara lika användbar, den har följande typiska egenskaper: Excellent väderkorn, fast och välmarkerad viltmarkering, excellent apporteringsförmåga, dess vattensök är målmedvetet och kombinerad med kärleken till vattnet. Den tål svår terräng lika väl som extrema väderförhållanden. Som arbetstålig jakthund är det lika icke önskvärt med rädsla för skott eller vilt, och avsaknad av förmåga att stå för vilt eller apportering som avsaknad av kärlek till vatten.
På grund av dess problemfria temperament och anpassningsbarhet är den lätt att ha även i lägenhet.

FCI grupptillhörighet:
Grupp 7 Stående fågelhundar
1.1 sektion, kontinentala stående fågelhundar
obligatoriskt med arbetsprov (fält- och vattenprov)

Kort historisk bakgrund:
Förfäderna till ungersk vizsla kom till vårt hemland med de kringvandrande ungerska nomadstammarna. Vi kan finna skriftliga beskrivningar och minne om rasen i dokument redan från 1300-talet. Dess betydelse som jakthund ökade från 1700-talet. På slutet av 1800-talet hade man arrangerat jakttävlingar för vizslor, där de ungerska vizslorna rönte stora succé. I rasens utveckling under den tiden har förmodligen även andra jakthundsraser spelade någon form av roll. Den målmedvetna aveln startades 1920. FCI godkände den som egen ras år 1936.

Generell helhetsintryck:
Medelstor, elegant, ädel, småfranskagul korthårig jakthund. Föredras lätt kroppsbyggnad (benstomme) med torr, stram muskulatur, speglar både skönhet och styrka i harmoni.

Viktiga storleksproportioner:
- Kroppslängden är något större än mankhöjden.
- Bröstkorsdjupet är något mindre än hälften av mankhöjden.
- Nospartiet är något kortare än hälften av hela huvudets längd.

Beteende/temperament:
Livlig, vänlig, harmonisk, lättlärd. En av dess mest grundläggande egenskap är den exceptionellt goda kontakthållande viljan med människan. Den har svårt för hård behandling. Den får aldrig vara aggressiv, eller rädd.

Huvud:
Torrt, ädelt och proportionerligt.
SKALLPARTI:
Skalle: Moderat bred, svagt välvd. Skallen delas mitt itu av en lätt pannfåra på övre sidan av skallen i mitten från den medelutvecklade nackknölen mot stopet. Ögonbrynsbågarna medelutvecklade.
Stop: Måttligt.
NOSPARTI:
Nostryffel: Bred och välutvecklad nostryffel med så stora näsborrar som möjligt. Nostryffelns färg harmonierar med pälsfärgen, en nyans mörkare.
Nosparti: Trubbig, inte spetsig, med starka käkar, mycket muskulös. Nosryggen är rak.
Käk / Tänder: Starka käkar, fulltaliga, regelbundna tänder och saxbett, det skall inte finnas mellanrum mellan den övre käkens framtänder och den undre, de 42 tänderna står nästan raka i käkbenet.
Kind: Stark, välmusklad.
Ögon: Något ovala, medelstora. Ögonkanter ligger tätt intill ögonen. Blicken är livlig, klok. Ögonens färg ska harmoniera med pälsens färg, mörkbruna ögon föredras.
Öron: Något bakåt och medelhögt ansatta. Öronlapparna är fina, tätt åtliggande mot kinderna, slutar i en avrundad V-form nertill. Öronens längd är ca två tredjedelar av hela huvudets längd.

Hals:
Medellång, harmonierar med helhetsbilden. Nacken är mycket välmusklad och måttligt välvd. Stramt halsskinn. Halsen är torr.

Kropp:
Manke: väluttryckt och muskulös.
Rygg: Fast, välmusklad, stram och rak. Musklarna skall täcka ryggkotorna.
Länd: Kort, bred, stram, välmusklad, rak. Övergången från ryggen till länden skall vara stram och massiv.
Kors: Bred och proportionerligt lång, inte kort och sluttande, sluttar endast aningen mot svansen, välmusklad.
Bröstkorg: Medel bred och djup, väluttryckt, muskulös och medelutfylld bringa, helst med långt bakåtsträckt bröstben. Bröstbenet och armbågen måste vara på samma vågrätta linje. Revbenen är måttligt välvda. De bakre revbenen sträcker säl väl neråt.
Nedre linje: Löper i en elegant linje, något uppdraget bakåt. Stram.

Svans:
Något lågt ansatt, medeltjock vid ansättningen sedan avsmalnande. I länder där kupering inte är förbjudet, kan en fjärdedel kuperas bort för jaktens skull. När svansen inte är kuperad når den till hasen. Hålls något sabelformat. I rörelser lyftes svansen nära den vågrätta linjen. Svansen är vältäckt med tät päls.

Extremiteter:
FRAMDEL:
Sett framifrån är frambenen parallella, från sidan sett är de lodrätta och passar väl in under kroppen. Bra benstomme och stark muskulatur.
Skuldra: Skuldrorna är långa, lutande och bakåt platt åtsittande. Under rörelser är de fjädrande. Stark, torr muskulatur. Vinkeln mellan skuldran och överarmen är välvinklad.
Överarm: Helst lång och välmusklad.
Armbåge: Mot kroppen åtsmitande men inte dit pressad, varken utåt- eller inåtvänd. Välvinklad mellan överarm och underarm.
Underarm: Lång, rak, proportionerligt muskulös. Starka men inte grova ben.
Frambenens handled: Torr, stram.
Mellanhand: Kort, bara väldigt aningen lutande.
Framtassar: Lite ovala, tårna ligger tätt intill varandra och är passande välvda och starka. Starka, bruna klor. Hårda, motståndskraftiga, skiffergråa trampdynor. Under rörelser är tassarna parallella.
BAKBENSPARTI:
Bakifrån sett är bakbenen raka och parallella, med bra vinklar. Stark benstomme.
Lår: Långt och muskulöst. Lårbenet är välvinkat mot bäckenet.
Knä: Lårbenet är välvinklat mot mellanbenet.
Mellanben: Långt, muskulöst och senigt. Det är nästan lika lång som låret. Mellanbenet är välvinklat mot mellanfoten.
Has: Stark, torr och senig, förhållandevis lågt placerad.
Mellanfot: lodrätt, kort och torr.
Baktassar: Som framtassarna.

Rörelser:
Den rastypiska rörelsen är en fartfylld, lätt, elegant, vägvinnande trav med stor påskjutande kraft och passande framstegande.
Vid fältsök är det en uthållig galopp. Ryggen är fast, den avviker inte från det vågrätta. Välrest hållnig. Passgång är inte önskvärt.

Hud:
Stram, bildar inga väck, välpigmenterad.

Päls:
Päls: Kort och tjock, måste kännas sträv och hård vid beröring. Finare, kortare och mer silkeslen på huvudet och öronen, på tippen på svansens undersida är hårstråna något, men inte synligt, längre. Hela kroppen skall vara täckt av pälsen, på magen något finare. Underull finns inte.
Färg: Småfranskagul och dess olika nyanser. Öronen kan vara en nyans mörkare, annars jämn färg. Röd, brunaktig eller bleka nyanser är inte önskvärda. Mindre vit fläck – max 5 cm i diameter – eller några vita hårstrån på bröstet, halsen och tårna kan ej betraktas som fel. Läpparnas och ögonkanternas färg överensstämmer med nostryffelns färg.

Storlek:
Mankhöjd för hanar 58-64 cm, tikar 54-60 cm.
Målsättningen är inte att höja mankhöjden, man ska sträva efter medellängden. Men den statiska och dynamiska balansen och symmetrin är mycket viktigare än måtten i centimetrar.

Fel:
Alla avvikelser från den ovanbeskrivna standarden bedöms som fel, felets storlek skall vara i exakt förhållande till felets storleksgrad.

Allvarliga fel:
* Klumpig, sladdrig kroppsbyggnad
* Välmarkerad stop
* Spetsigt nosparti, böjd nosrygg (konklav)
* Tångbett eller delvis tångbett
* För högt och för framåtansatta öron som inte ligger tätt åt kinderna
* Synbar karprygg, lätt böjd rygg
* Bröstdjup som är mycket under det önskvärda, för platt eller för välvd bröstkorg
* Armbågar som vänder mycket inåt eller utåt
* Lös, hängande handled på frambenen
* Helt lodrätt mellanhand på framben
* Platta tassar, spretande tår
* Förväxt kors
* Stark kohasighet eller hjulbenthet både i rörelser och när hunden sår stilla
* Tunga rörelser

Diskvalificerande fel:
* Stark avvikelse från könsprägel
* Icke rastypiskt huvud
* Fläckig nostryffel
* Hängande eller dreglande läppar
* Överbett och underbett, samt alla dessa bettens kombinerade former
* Tandförlust med en tand eller två tänder (undantag: 2 PM1; man behöver inte ta hänsyn till M3 tänder); Osynliga tänder räknas som tandförluster
* Extra tänder utanför fulltaliga tänder
* Harmynthet
* Ljusgula ögon, mycket lösa ögonkanter, ektropium, entropium, distichiasis (dubbla ögonfransrader)
* Välsynligt löst halsskinn
* Baksporrar
* Mycket allvarligt felaktiga rörelse
* Icke typisk päls
* Mörkbrun eller stearinljus färg, fläckighet, icke enhetlig färg
* Större vit bröstfläck än 5 cm i diameter
* Vita tassar
* Saknad pigment
* Alla former av svaga nerver
* +/- 2 cm avvikelse från standardens mått

PS notering:
Hanhundar skall ha två helt i pungen liggande, väl synliga och normalt utvecklade testiklar.