Långhårig ungersk vizsla?

Det finns inga.

Det var en gång en väldigt speciell, vacker, gul, korthårig ungersk all round jakthund, den ungerska vizslan.

Låter det som en saga? Det är den inte. Ingen saga. Men om vi inte ser upp kan det bli.

Jag förmodar att alla känner till den ungerska vizslans historia. Hur rasen kom från Asien till Europa med ungrarna. De första skriftliga beskrivningarna av denna mycket speciella all round jakthund med den gula färgen, den korta, lena pälsen, otroliga intelligensen, nästan mänskliga ögonen, mjukt apporterande käften, extremt bra luktsinnet, outtröttligheten, viljan att vara till lags, kärleken till alla varelser, speciellt människor, är från 1500-talet.

Alla känner väl till, antar jag, att i början av 1900-talet har några jägare kommit på idén att göra en ny jakthundsras av vizslan, en strävhårig jakthund. Så man blandade in strävhårig vorsteh i vizslan. (Och irländsk setter.) Efter årtionden av medveten avel fanns det en ny ras, den strävhåriga ungerska vizslan, godkänd av FCI.

Slut på historien. Åtminstone borde vara slut.

Men helt plötsligt, på 1980-talet, började långhåriga blandrashundar som kallades för ungersk vizsla, dyka upp. Ofta var de mörkare i färgen, röda. De var registrerade med FCI stamtavla som renrasiga korthåriga ungerska vizslor. Och det finns folk som köper det. Att dessa långhåriga hundar är verkligen renrasiga korthåriga ungerska vizslor. Folk som är förtjusta i dessa ”fantastiska, exklusiva, mycket speciella”, långhåriga vizslor, folk som lovordar uppfödaren för den ”otroliga ynnesten” den utövar när den så generöst ger folk chansen att få köpa dessa hundar, dessa ”otroligt exklusiva ” hundar, som uppfödaren påstår. Och de tänker även avla på dem. Okunniga människor som verkligen tror på att det finns nånting sådant som långhårig korthårig ungersk vizsla. Trots att det finns en officiell standard där det står klart beskrivet hur pälsen för den korthåriga ungerska vizslan är ”Päls: Kort och tjock, måste kännas sträv och hård vid beröring. Finare, kortare och mer silkeslen på huvudet och öronen…”

Långhårig vizsla är lika felaktig som långhårig boxer, eller Grand Danois, eller dalmatiner eller vilken annan korthårig ras som helst. Raser som heter korthåriga heter så just för att de har kort hår. Om någon uppfödare skulle försöka lura på folk långhåriga boxervalpar skulle han bli utskrattad världen över. Hur kommer det sig då att några uppfödare av ungersk vizsla lyckas bedra folk? Det vet jag inte. Däremot vet jag hur det hela med de långhåriga vizslorna började.

Egentligen är det väldigt enkelt. Och väldigt sorgligt. Några ungersk uppfödare i slutet på 1970-talet kom på att de ville förbättra den korthåriga ungerska vizslan. De ville ha mörkare ögon på dem, men framförallt ville ha en hetare jakthund. Med detta även förändra deras ursprungliga temperament, detta så enastående, speciella temperament som bara den här gamla rasen, den ungerska vizslan har.

Så de använde irländsk setter hane i sin avel, men skrev falska stamtavlor åt valparna där de uppgav korthårig vizsla som far. Och allt gick väl. Förutom några vittnen som applåderade uppfödarna och höll tyst i många år, misstänkte ingen nånting. Tills de långhåriga valparna började poppa upp i valpkullar efter två bra korthåriga föräldrar.

Naturligtvis är det inte bara pälsen som är annorlunda på dessa hundar. Även temperamentet. Det påminner oftast om den irländska setterns. Vizslorna var berömda världen över för att de aldrig sprang bort, aldrig dödade nåt djur. Det var – förutom deras utseende – som gjorde de så speciella, så olik alla andra jakthundsraser.

Den här långhårsgenen är en lurig en. Båda föräldrarna måste ha den för att de ska få långhåriga valpar. Vilket kan ske även många generationer senare. Om bara en av föräldrarna bär på långhårsanlag blir det inga långhåriga valpar, men alla valparna bär på anlaget utan att någon vet om det. Tills man parar två bärare med varandra och det blir plötsligt långhåriga valpar i en korthårig vizslakull. Då får man reda på att båda föräldrarna, deras syskon, alla deras avkommor är bärare av långhårsanlag, att de har irländsk setter i blodet. De är blandraser. Och som sådana borde de inte ha stamtavla. De kan vara underbara sällskapshundar, utmärkta jakthundar, men de är inte renrasiga ungerska vizslor.

Naturligtvis gör det ont för alla uppfödare, för alla som bryr sig det minsta om ungersk vizsla.

Det finns flera olika sätt att hantera detta.

Det beror på vad man vill uppnå, om man överhuvudtaget vill uppnå någonting alls. Att uppnå någonting kostar.

Man kan hålla tyst om detta. Man kan skippa lösa ut stamtavlor för de långhåriga valparna i en kull, men lösa ut det för de andra, vilka genetiskt är lika mycket långhåriga som deras syskon, även om de ser helt OK ut.

Man kan skänka bort de långhåriga som sällskapshundar. Deras syskon kommer att sprida långhårsanlaget vidare i alla fall.

Man kan skryta över de exklusiva långhåriga vizslorna, lösa ut stamtavla åt dem, sälja dem med duktig marknadsföring och fortsätta smitta världen med långhåriga vizslor.

Men för de som bryr sig om rasen, verkligen bryr sig, finns det bara en väg. Inget rykte, inga pengar, ingenting kan stå i vägen för att rädda den renrasiga korhåriga ungerska vizslan. För de som bryr sig den enda vägen är att gå ut med att de har fått långhåriga valpar, uppge namnen på föräldrarna och avla inte mer med föräldrarna, deras syskon och alla deras avkommor. Inga stamtavlor skall lösas ut för hela kullen där det förekommer långhårig valp. Och ärlighet. Varna hela vizsla-världen om de långhåriga. Offentliggöra deras namn och på så sätt rensa rasen från dessa blandraser.

Det finns kunskap om vilka hundar och linjer bär på långhårsanlag. Eliminerar man dem från aveln kan man snabbt komma till rätta med detta problem.

Alla måste vara medvetna om att om man använder en vizsla i avel är det inte bara den hunden man avlar på utan även dess linjer. Om du vet om någon vizsla som har långhåriga syskon eller vars föräldrar har lämnat långhåriga valpar någon gång måste du vara medveten om att den vizslan själv också är bärare av irländsk setter blod. Och om du ändå använder den hunden, då bidrar du till att sprida blandrashundarna bland renrasiga ungerska vizslor.

Det är vårt val om denna saga blir bara en saga inom ett par år, när det knappt kommer att finnas några riktiga korthåriga ungerska vizslor, eller om vi alla försöker rädda den här rasen vi alla påstår älska och bry oss om.

Vem jag är? Jag är en 53 årig ungersk kvinna, som har i hela mitt liv levt med och för den ungerska vizslan. En ungrare som är ledsen och skäms över vad några av mina landsmän gjorde med rasen, men går ut med det ändå, för jag vill att även mina barnbarn ska kunna njuta av den korthåriga ungerska vizslan. En ungrare som är stolt och glad också för de landsmännen mina som fortfarande avlar på renrasig, äkta korthårig ungersk vizsla. För det finns många fler seriösa, ansvarsfulla uppfödare av rasen i Ungern än motsatsen. Ansvarsfulla uppfödare som aldrig skulle komma på tanken att försöka lura på folk långhåriga vizslor som renrasiga vizslor med stamtavla.